Utöver att ha åkt längdskidor med hundar så har vi även sett på film, först "Mamma Mia" och sen "Yrrol". Först tänkte jag att "Mamma Mia" säkert skulle vara en sånhär lite småfjantig film, men sen när man väl kommit in i själva "känslan" av filmen så blev man helt plötsligt jättesugen på att sjunga och att alla på gatan också sjung kändes som vardagsmat. Dessutom blev man glad av den. Sen kom jag och tänka på hur ens liv skulle se ut om det var en musikal. Det kändes ganska kul! 

Tänk dig att du ska gå till skolan åsså är det jättefint väder ute. Helt plötsligt börjar du sjunga dina tankar högt och dansar dig fram på vägen, sen kommer det ut folk ur husen längs med och dom börjar också dansa som dig och sjunger som en kör. Sen går du in på skolan och då skingras snabbt alla folken och återgår till det dom ska göra och allt blir som vanligt igen. Alla tycker det är det mest naturliga som finns att skutta omkring och sjunga med varandra och alla är överdrivet glada. Tänk vilken mycket trevligare värld vi alla skulle leva i då! Tänk vad mycket längre tid allt skulle ta om man var tvungen att sjunga om varenda liten småsak och dessutom utöva en dans till varje sång. Fast tänk ändå vad synkat hela livet skulle bli och man skulle ju verkligen inte behöva känna sig ensam (förutom vid en ensam ballad här och där kanske). Man skulle dessutom få utlopp för alla känslor så fort dom dök upp:D Haha, tänk!

So let go

Jump in

Oh well, what are you waiting for?

It's alright

'cause there's beauty in the breakdown.