Nu ska jag berätta om den underbara dagen 12 juli. Jag och Hanna var på stockholm stadion och såg Metallica. Jag vet inte ens hur eller var ja ska börja:O Det var grrrymt bra! 30 000 personer. Den ena mer full än den andre. Så gott som alla med något det stod Metallica på. Världens mest förväntansfulla energi man kan tänka sig låg i luften. Jag och Hanna anlände när klockan var ungefär tio i sju (på kvällen alltså) En del hade väntat där sedan två - tre dagar innan.. Vi intog våra platser och hann lyssna lite på HIM (i en kvart ungefär). Sen satt man där och väntade. Pirrig som bara den. När klockan var 20.30 började Ecstacy of gold. Nackhåren reste sig, ja lovar ^^ Sen klev Metallica ut på scenen. Folk började jubla och sen var hela maskinen i gång. Första låten "Creeping Death" fick verkligen igång alla människor som var där. Sen väntade hela två och en halv timme av Metallica och under nån av de första låtarna skiner tillochmed solen fram bakom gråa moln. Det regnväder som hade hängt över stockholm hela dagen syns inte till vår stora lycka. Å andra sidan hade ju inte direkt ett regnväder kunnat förstöra den underbara musiken. "Sad But True", gosh vilken låt. Armhåren reser sig. Samma på "Master of Puppets"; mycket bättre live än på mp3n. Fast vilka låtar är INTE det? Fyrverkerierna på "One" gjorde att man kände sig som omringad av ett riktigt krig och säkert många undrade vad det egentligen var som försegick där inne på stadion. Hannas mamma blev nästan rädd att det var en terroristattack där inne när hon satt i bilen^^ Klockan 11 (ungefär) tog konserten tyvärr slut och då var man på vippen att pissa på sig men det var också det enda som hindrade en från att inte stanna kvar där. Ett ord att sammanfatta hela konserten: Underbart. Dessutom lovade de att komma tillbaks nästa år. Självklart ska man gå :)