Jag minns en vinter när vi gick i åttan. Jag, Nina och Cizsi hade fått för oss att vi skulle åka längdskkidor klockan åtta på kvällen. Vi tog med varsin matsäck och träffades vid elljusspårets början. Redan innan vi börjat åka kände vi hur kallt det var men vi tänkte att det skulle bli bättre när vi börjat åka. Vi åkte tills vi kom fram till ett vindskydd med bänkar och bord. Där bredde vi ut våra liggunderlag på ett av de snötäckta borden och tog fram fikat. Nina och Cizsi hade typ med sig varm saft, godis, mat och allt vad det var. Jag hade bara med mig vatten, en macka och ett äpple. Inget varmt alls. Inte visste jag att vi skulle ut på en sån lång tur.. Där satt vi i mörkret och pratade, såg på stjärnorna och fikade. Vi åkte ända till spikbodarna efter det. Sen började hemfärden i de 20 minusgraderna. Jag tror aldrig nån av oss fryst så mycket någon gång. Vantarna hjälpte inte mot kylan och fötterna saknade känsel. Jag menar det verkligen! Nu efteråt kan jag se tillbaks på allt å skratta med det var nog inte alltför roligt just då : P

Sen minns jag ,samma vinter i åttan, när vår klass hade åkt till frösö skidlek. Innan vi åkte hem skulle jag, Cizsi och Nina åka på ett av spåren som man kan åka där. Vi valde förstås det längsta.. Cizsi ramlade såklart i nästan varje nerförsbacke. En gång blev det kedjereaktion och alla låg i en stor hög vid slutet av backen. Vid slutet av åkturen kunde vi, efter att ha åkt upp för en backe, se hur flygplanen från Frösö flygplats lyfta och landa. Det var riktigt härligt! Cizsi nämde något om att vi skulle rymma bort för några dagar. Tanken lät rolig men det skulle bli alltför mycket ståhej för allihopa.

                                                           Those were the days;)